Så här ser min köksträdgård ut i början av september 2019.

Nu mina vänner är det äntligen dags för en liten uppdatering om trädgården efter sommaren! Jag har fotograferat så mycket den här sommaren, men varit lite snurrig i bollen av att jonglera alla sommarlovsbestyr och mitt skrivande, så det har inte blivit av att jag publicerat ens en bråkdel av allt. Inte ens på Instagram. Så fick det bli den här sommaren. Jag är så van vid att dela mycket så det har känts lite off att vara lite låg-aktiv i sociala medier. Men, det blir ju en bok som kompensation senare.

Sen vår och mycket jobb

Den här säsongen har varit lite knasig, minst sagt. Delvis för att det varit fullt upp på många håll med familj och jobb, men också själva säsongen har överraskat mig. Eller, är det kanske så att varje säsong har de där överraskningsmomenten, men att jag i år varit sämre på att parera för dem. Det är nog så! Det har inte funnits samma utrymme till att göra om och göra rätt, vilket är ett läge jag är rätt van vid från bebistiderna.

Så här ser mitt nya odlingskvarter ut just nu. Det ska jag skriva mer om senare i veckan för er som är medlemmar

Så här ser min pallkrage ut just precis nu. Jag har börjat gräva bort grejer som gjort sitt. Till höger står sockerärter som såddes i såkalendern i juni - de ger skörd nu.

Ja, och så bara måste jag ju nämna den lilla fadäsen att jag ställt in mig på att inte starta några nya projekt i trädgården. De senaste månaderna har jag trots det anlagt en helt ny pallkrage odling OCH ett helt nytt odlingskvarter OCH ett litet hemligt projekt som du ska få ta del av senare OCH fixat med byns byaodling. Det är ju egentligen helt orealistiskt, men jag har haft väldigt kul och helt bejakat det där med att "följa sitt hjärta".

Generellt sett levererar min odling senare än någonsin tidigare. Det är en sak jag skrivit upp på listan över att särskilt tänka på inför nästa säsong; hur trist jag tycker det är att inte ha de där tidigaste grejerna att njuta av. De lyfter mig på något vis. Nu är det ju inte bara så att jag var lite sen med vissa saker i våras, hela säsongen verkar ha förskjutits. Vissa växter i trädgården fick en kanonfin start som småplantor inomhus, men blev hämmade rejält av den kalla våren. De suvuräna klockrankorna (en av mina favoritblommor) som planterades längs cykelstaketet och som normalt blommar i juli, har precis satt knopp. Tomaterna började ge skörd först i augusti. Paprikorna på friland frös ner i slutet av maj och har massor med vit frukt - som vägrar bli röd. Kålen har varit sen med att sluta sig och brytbönorna stod klara att skörda först för några veckor sedan.

Det växer så oerhört bra i stora delar av trädgården. Ändå har jag inte gödslat med någon djurgödsel, bara växtdelar och ull här i kålkvarteret.

En yta som inte växer så bra är min långa djupbädd. Rötter från askarna gör det komplicerat att odla. Nu håller jag på att sätta perenner här, och jordgubbar.

Bästa jorden

Självklart går jag runt och gnisslar lite för mig själv om sånt jag inte pallat med eller som jag tycker blev trist i år, men mest njuter jag. Och vet du vad som roar mig mest? Att jag har så sjukt bra jord! Jag kan inte fatta att det växer så bra som det gör. Jag menar, visst är det tråkigt att vissa grönsaker inte levererar, men summa summarum så är det inte jorden som avgör. Jag VET att det har med min insats att göra i år och att det varit en kall vår, det behöver jag inte ens grunna på. Att se de grönsaker som ändå trivs under de här förutsättningarna växa och att förstå sambanden - det är banne mig maximalt tillfredställande. För grunden i den här växtkraften ligger i min jord. Det gör mig så himla stolt. Dessvärre är det ingen i min familj som orkar lyssna på mitt skryt om jorden längre, ha ha ha.

Purjolöken trivs i år och jag har massor, verkligen massor. Här växer rotselleri framför purjolöken.

Den nya pallkrageodlingen har mått bra av solcellsdrivet bevattningssystem. Här är kailaan/kinesisk broccoli från såkalendern i juli - snart färdig att skördas.

En sak jag bemödat mig med i år, och som tagit tid från annat i trädgården, är att fixa med bevattningen. Jag har installerat delvis ny trycksatt bevattning i tunnelväxthuset, tre solcellsdrivna pumpar och lagt ut fuktslang i hela stora köksträdgården. Det är något jag varit väldigt glad för. Helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag skulle haft tid att vattna i tunnelväxthuset annars. De två solcellsdrivna pumparna där har skött sin business och vattnat mer än halva tunneln utan att jag behövt lyfta ett finger. Det irriterar mig att jag inte kom mig för att satsa på detta redan förra året. Den absolut största vinsten har varit att växterna här inne aldrig har slokat! Eftersom vattenförsörjningen varit perfekt har växterna aldrig haft en dipp och behövt återhämta sig, de har bara vuxit på. Jag tror det varit den frodigaste säsongen någonsin i tunneln.

Jag skulle ha kunnat vattna mer på friland, jag har snålat en del. På flera ställen har jag ju täckodlat med ull och eftersom det är första sommarsäsongen med ull har jag inte haft riktig kläm på hur jag bäst ska göra. I kållandet tycker jag att det varit snudd på för blött, en del kål har faktiskt ruttnat, och där har jag ändå inte vattnat särskilt mycket. I trädgårdens torraste kvarter, vid stenmuren, växer paprikorna och de hade jag definitivt kunnat vattna mer. Även om ullen håller en hel del fukt kvar i marken så tror jag att en del dunstar ändå.

Nu på hösten får jag förresten en massa gräsklipp från grannarna. Det kommer jag att lägga ovanpå ullen och räknar med att ullen kommer att förmultna snabbare när den hålls fuktig.

Det är svårt att fotografera annat än närbilder i tunnelväxthuset nu när det är så grönt och frodigt. Som du ser börjar gurkväxterna ge med sig nu, de har fått trips och mjöldagg och lite allt möjligt och ska snarast tas bort.

Emellanåt sitter jag på min potta och kissar med de stora flaskkurbitsarna som omgärdar mig. Härligt!

De tre enorma växterna närmast i bild är mini-tamarillo som vuxit oerhört bra. Vet dock inte om de hinner ge någon skörd.

Man är ju lite fånig i sin trädgård. Just när jag borde njuta som mest och pyssla för att det ska bli fint, så är jag egentligen mest intresserad av att tänka på nästa år och allt jag ska göra då. Det är på ett sätt bra. Då jobbar jag ju inte ihjäl mig i alla fall. Under åren som gått har jag blivit väldigt bra på att prioritera bland sysslorna, eftersom jag vet vad jag kan lägga bort. Till exempel oroar det mig inte alls att jag har lite ogräs i en del bäddar där jag slarvat med både täckodling och rensning. Det är sånt jag hinner ta hand om sedan.

Just precis nu går jag omkring och längtar efter att göra följande:

• Ta bort allt som gjort sitt - det är bara det att det blir så tomt i landen då, så jag drar mig lite för det.
• Rensa bort gurkväxterna i tunneln och förbereda växtplatser till vinterodlingen.
• Så asiatiska blad, rädisor, sallat och perenner.
• Lägga ut flis och göra klart nya odlingsområdet vid parkeringen inför vintern (plus skissa på växthuset där, men det vågar jag bara viska om för att inte drunkna i kul grejer...).
• Göra nästa års kålland till en stor sammanhängande yta, genom att täcka massivt i bäddar och gångar, istället för i enskilda bädddar.
• Ta bort allt halvvisset i nya pallkrageodlingen, gräva ner bokashi och så vinter-/vårgrönsaker.

Projekt, alltså!

På friland har jag stor glädje av olika sorters blåbär som jag kunnat skörda massor av i flera veckor.

Dessvärre har alla tomater på friland drabbats av potatisbladmögel. Jag äter de tomater som inte ruttnat och ska förhoppningsvis rensa bort resten. Snart.

En stor glädje i år är min mixade plantering av ätbara växter. Där har grönsakerna gått i blom och breder ut sig hur som helst och ser vilt och härligt ut.

På baksidan har barnen gått bananas och byggt hela sommaren. De är oerhört kreativa och det har gått åt många lådor spik. Ingen har skadat sig dock...

Yngsta barnet är tre år nu och leker massor i sandlådan, som inte är en sandlåda egentligen utan bara en enorm utsprid hög med sand. Han kan sitta i timmar och arrangera alla trädgårdens gamla leksaksfordon.

Summa summarum är jag jättenöjd med hur det vuxit i år, att det vuxit. Jag saknar sommarblommorna - men älskar att se huset inbäddat i gröna växter!

Det sista mina barn frågar när jag nattar dem på kvällarna är vad vi ska göra imorgon. Igår när jag nattade sade jag till alla barnen att jag tänkt vara ute och odla, och fick fint gensvar. Exakt vad vi ska göra vet jag inte, jag är nog mest intresserad av att gå omkring och skrota tror jag. Känner inget behov av att avsluta något just nu, vill bara vara bland mina grönsaker. Känns det igen?

Vi ska äta några slags lammfärsbiffar till kvällsmat, tillsammans med ugnsbakade potatisar och tsatsiki. Philip jobbar sen kväll så det är jag och barnen. Det är mysigt. De har haft en kanonsommar i trädgården med sitt bygge, som nu kompletterats med ett uthus, damm och en gruva.

Annat just nu

Den här veckan tänkte jag försöka publicera fler videos på YouTube. När jag suttit still och skrivit mycket har jag saknat omväxlingen med att filma och redigera videos. Det ska bli kul!

Eftersom jag fått så jättefin respons på den engelska kanalen, Sara's Kitchen Garden, med massor av visningar och nya prenumeranter från hela världen (!!!) lägger jag nya videos på engelska kanalen just nu. I den mån jag hinner gör jag (redan från start eller efter hand) undertexter på svenska. Hoppas det är ok!

Om du vill prenumerera på engelska kanalen med för att se vilka videos jag lägger ut kan du använda länken här. Det är inte alltid jag delar videorna här på bloggen,  så det kan vara idé att prenumerara om du är nyfiken. Jag har bland annat redigerat video om mina björnbär och har en på g om den nya pallkrageodlingen och hur jag har byggt den.

Prenumerera på Sara's Kitchen Garden på YouTube

Imorgon ska jag åka till Skåne och signera 2 500 böcker till er. Längtar efter att få höra vad ni tycker om min Odlingskalender!
/Sara Bäckmo