Skörd av märgärter i en korg. Dessa ska sedan spritas, förvällas och frysas.

Jag har aldrig varit förtjust i gröna ärter. Fy. Men när jag en gång för några år sedan behövde fylla ut yta i baljväxtkvarteret sådde jag några rader märgärter (så heter gröna ärter när de odlas) och sen var jag fast. Märgärter är ett måste i köksträdgården nu.

Ärterna är roliga att kombinera med sommarblommor. Här en blå spanska jungfrun som såddes samtidigt som ärterna.

Matmässigt är gröna ärter galet bra. De är nyttiga som tusan, lätta att ta fram ur frysen som tillbehör, enkla att fylla ut väldigt många maträtter med och dessutom sätter de färg på tallriken.

Odlingsmässigt är de nästan ännu bättre. De fångar upp kväve från luften och transporterar det till jorden (liksom andra baljväxter också gör), är lätta att direktså, sköter sig själva under växtperioden om jag väljer rätt sorter, är lätta att avgöra när de kan skördas och producerar mängder av växtmaterial till täckodling och olika slags gröngödsling.

Den som har mycket sniglar i trädgården eller av andra skäl vill förså, gör det enkelt i krukor för att sätta ut i landet då plantorna kommit upp en bit.

Olika märgärter

Det finns mängder av olika sorter att välja mellan. Högväxta, lågväxta, stora ärter, små ärter. Jag tycker det är mest praktiskt att odla låga sorter, de behöver nämligen inte så mycket hjälp med växtstöd. Därmed blir de lättodlade. De högväxta sorterna är däremot riktigt vackra när de leds uppför fina klätterstöd och kan användas som avgränsare till olika kvarter. Se klippet nedan.

Oftast odlar jag sorter som ger små ärter, de är som pyttesmå gröna karameller på tallriken. De är förstås pilligare att plocka ur skidan men det bekommer mig inte så mycket. Den sort jag odlar mest av heter 'Waverex' och jag gillar den för att den är både lätt att odla och jättegod. De år jag odlar sorter i olika storlekar är jag noga med att frysa dem var för sig, eftersom koktiden varierar.

Enkel sådd

Jag sår ärterna i minst två omgångar, med några veckors intervaller. På så sätt förlänger jag skördeperioden. I klippet nedan visar jag hur jag sår ärter i dubbelrader, vilket är ett mycket bra sätt för att få stor skörd på begränsad yta.

Ärterna kan förstås skördas i många olika stadier och under flera veckors tid. Eftersom merparten ska frysas in försöker jag begränsa skörden till två tillfällen, med ungefär två veckors intervaller, per sådd. Jag är noga med att vänta in precis rätt tillfälle, för att ärtan ska vara så stor som möjligt inuti baljan. Det brukar vara just när skidan skiftar från en slät och lite glansig yta till en något knagglig historia. Men det blir inte bra att vänta för länge, då börjar ärterna torka till och blir inte goda.

Den övre ärtans skida har börjat bli lite knagglig och är redo att skördas.

Larver från ärtvecklare

Ärter är lätta att odla och drabbas sällan av angrepp som ställer till problem. Nåja, sniglar gillar förstås späda plantor men det brukar bli nog över ändå. Däremot upptäcks ofta larver inuti ärterna när de skördas. Det är ärtvecklarens larver som mumsar. Jag har läst någonstans att angreppen blir mindre om skörden görs tidigt, men jag tycker sällan att de hinner ställa till så stor skada att det är något jag tänker särskilt på. När ärterna rensas pillar jag helt enkelt bort de ärter som är angripna och sen är det inte mer me det.

Så. Nu när vi står inför en ny säsong och vänder och vrider på planerna. Odla ärter! Förra året fick jag närmare sex kilo ärter på den dubbelrad som såddes i klippet ovan. Mycket mat! God mat!
/Sara Bäckmo