Min sämsta gren

Lagom till våren. Lagom till allt som legat på vänt. Lagom till mycket av det jag längtat efter att göra. Då är det dags att fokusera på annan väntan. Och annan längtan.

För tjugo år sedan besökte jag en homeopat i hopp om att få hjälp med en sak. Just den aktuella saken gick åt pipan men jag bär med mig något annat från det mötet som är väldigt värdefullt: Jag är en person som älskar att vara aktiv! Det är ingen idé att blunda för det eller låtsas som om jag trivs med nåt annat. Det som i andras ögon är lite too much är vad jag behöver för att känna mig som Sara fullt ut och det bejakar jag. Om jag skalar bort den delen av mig själv, till exempel genom att lyssna på goda råd om att sådär i största allmänhet ta det lugnt, mår jag kass och har rent av tråkigt. Nyckeln är i stället att fortsätta göra saker, men samtidigt väva in moment där jag får den vila och stillhet jag behöver.

 

Trädgård bästa sysslan
Gissa om trädgårdsarbetet är perfekt i det avseendet?!? Här får jag vara en slitvarg emellanåt men också ordna enklare och mer monotona saker medan kroppen i övrigt vilar, liksom tankarna. Att så. Att sortera fröpåsar. Fylla krukor med jord. Jag bara älskar alla moment med trädgårdsarbetet.

Min sämsta gren är alltså att ta det lugnt. Eftersom jag varit gravid mitt i vårsäsongen en gång tidigare (2012 när vi väntade tredje barnet) vet jag att det utan pardon kommer en punkt när det är stopp för allt det härliga slitet. Ett av våra barn har fötts i vecka 33 och jag gör gärna allt jag kan för att undvika det i år, särskilt som neonatalavdelningen här i Växjö har intagningsstopp sedan flera månader tillbaka och en alldeles för tidig födsel skulle innebära extra praktiska bekymmer, kanske med resor till annat sjukhus, utöver alla fysiska och känslomässiga påfrestningar.

Igår kom de första kraftiga förvärkarna. Så nu ska jag ta det lugnt.

 

Köksträdgården klarar sig själv
Det krävs planering för att ta det lugnt. Idag ska jag förhoppningsvis ha skarvat ihop alla vattenslangar som barn och hundar decimerat för att inte behöva smyga ut vattenkannor till tunnelväxthuset. Yngsta barnet ska ha övat sig på att klättra i och ur bilen själv. Två trädgårdsstolar ska ha burits fram (ja, inte av mig alltså...) till önskade platser där jag vill dricka te och drömma om trädgården. Och mina redskap ska ställas på samlad plats och helst inte användas på några veckor.

Egentligen är allting förberett för det här och det är jag så glad över. Tunnelväxthuset är fullsmockat med tidiga grönsaker som gror i bäddarna. Barnen provsmakar och jag sår nytt. De frilandsytor som behöver sås under våren är krattade och fina och redo för både vintermorot, svartrot och sommarblommor. Perennlandens vissnade växtdelar har med avsikt lämnats kvar för att klippas ner en solig eftermiddag barnen vill motionera sina sekatörer och grensaxar. Och potatisen ligger att rotas för att enkelt pillas ner i de täckodlade bäddarna vart det lider. I princip kan allt annat vänta. Om jag kan vänta.

 

Längtan och väntan
I övrigt är det fantastiskt att vänta barn. Igen. Jag är så tacksam över att få vara med om det här och ha möjlighet att göra verklighet av vår dröm och längtan om en stor och underbar familj. Det är en mycket livlig bebis jag bär på som under nästan all min vakna tid buffar och knuffar och stretar och killas, till syskonens stora glädje. Deras glädje och längtan och omtanke är så stor att jag får hjärtsnörp. Och jag förundras varje dag över hur makalös min kropp är som för fjärde gången anpassar sig och växer fram ett barn. Varje människa är liksom ett mirakel. Det ska bli underbart att få välkomna en liten till till vår värld!
/Sara Bäckmo

21. mars 2016

12 svar till “Min sämsta gren”

  1. Urstarka Jag skriver:

    Lycka till Sara! Förstår att det är underbart och frustrerande i en å samma gång! Jag håller tummarna att den lille stannar i magen tills det är dags 🙂

  2. Ønsker deg en fin ventetid! Og tusen takk for all inspirasjon:-D Her spirer spinaten i sone 4-5, og vi som ikke bruker å så før i slutten av mai!

    • Sara Bäckmo skriver:

      Vad glad jag blir att höra om spenaten! Visst är det kul när det funkar, särskilt som en kanske trott att det inte skulle göra det. Lycka till med resten av odlingen. /Sara

  3. Maria Juhlin skriver:

    Hej Sara! Hälsan går alltid först - särskilt när man har en liten i magen - men visst föreläser du i Kumla imorgon? Ser såå mycket fram emot det 🙂

  4. Men åhh. Förstår att det inte är lätt att hantera både längtan och väntan. Inte när det måste göras i stillhet. Alltid frustrerande när att ta hand om bäbis är motsatsen till att göra det man vill, men samtidigt är det ju ett helt självklart val.
    Jag har drömt många år om att läggs en varmbänk men det där med att ta hand om ett barn som behövt mig mycket har alltid kommit först. Men i år har jag fått massor med inspiration av din blogg och igår hände det, min första varmbänk är lagd. Tack för att du inspirerar!

  5. En väldigt vacker text.

  6. Lotta Häggström skriver:

    Så vackert skrivet! Din text berör!

  7. Malin Wennström-björk skriver:

    Du får gärna dela med dig med bilder & text hur trädgården tar sig när du sitter med en stor kopp te på en av de där stolarna som blev utplacerade. Jag är i tankestadiet hur jag kan få till odlingarna här hemma och i fäboden. Och anmälde mig nyss till en introduktion i biodling?
    Tackar.? för alla dina inspirerande tips.

  8. MammaK skriver:

    Visst är det en nåd att få vänta och föda barn! Och vad bra att du tänker på att ta det lugnare nu. Hoppas bebis stannar i magen så pass länge att ni slipper vara kvar på sjukhuset. En av mina söner föddes i vecka 32, han blev kvar i en månad på neo. Ingen höjdare med en tvåårig storebror hemma. En orolig tid, men häromdagen firade vi lillebrors 31-årsdag, och han har artat sig fint 🙂
    Var rädd om er nu!

  9. Maria Wardin skriver:

    Har följt dej till och från, men vid varje tillfälle har jag alltid fyllts med ny inspiration! Jätte Tack!
    Har i år varit ekologisk odlare med hjälp av täckodling i 20 år!
    Men förra året kändes det som jag var nybörjare!
    Vädret var extremt åt det ena eller andra hållet fram till augusti när det äntligen blev sommar känns det som. Dessutom kunde jag inte hålla undan för mördarsniglarna längre. I år räknar jag med att dom finns i hela vår 2 ha stora trädgård.
    Känner sån värme när jag läste detta inlägg. Var rädd om dej och det lilla under du bär på!
    Jag älskar mitt liv där jag under vinterhalvåret jobbar inom Sv. Kyrkan med barn från några månader upp till ca 10 år. Finns så många liknelser med de små plantorna vi ser gro och växa till sig i våra trädgårdar.
    Blev så glad att du ska komma till Falköping den 5 april.
    Hoppas kunna komma ifrån då så jag får träffa dej personligen och höra dej berätta.
    Vill du se bilder från min trädgård kan du söka på Wardins gårdsprodukter på bla Facebook.

    • Sara Bäckmo skriver:

      Tack Maria! Jag har koll på din odling och tycker den är så fin! En av mina vänner är också med i ert odlarnätverk så jag får lite rapporter ibland =) Hoppas också att vi ses i Falköping! Hälsningar Sara

Lämna ett svar till Maria Juhlin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *