Med nyfödd i odlingen
Det är kanske lite galet att tro att jag ska ro den här odlingssäsongen i land med förståndet i behåll. Men jag är envis och tycker det har börjat bra.
Någonstans har jag läst att sallat enligt tradition ska motverka galenskap. Kanske nåt kinesiskt, i alla fall asiatiskt, jag har glömt var jag läst det. Tur att jag odlar och äter mycket sallat.
Redan i vintras bestämde jag mig för att ha låga förväntningar på trädgården i år och desto större förväntningar på mig själv som mamma och som Sara. Med nyfödd hemma får inte trädgården ta överhand och bebis, barn och relationen till min man bli satta åt sidan. Det är inte lätt, men jag tycker att jag håller mig på rätt sida den där galenskapen.
Det här är vårt fjärde barn så det är inga överraskningar direkt. Allt som är fantastiskt. Allt som bara händer nu. Allt som inte blir gjort. Allt som känns frustrerande. Att välja mellan toabesök eller få undan disken, mjölkfläckar eller kräkfläckar på kläderna vid hämtning i skola och middagar med bara hälften av matsakerna på bordet. Så där som det är. Och ska vara.
Förstås hade mammalivet varit lättare utan en stor grönsaksodling som kallar. Särskilt som jag också jobbar under bebistiden, för att jag vill det. Tiden är mycket knapp. Jag prioriterar hårt mellan alla delar som har med trädgården att göra. Och det är sååååå mycket som inte blir gjort. Jag närmast skäms när det kommer folk hit och ser min röra. Det gäller att ha is i magen. Ska jag skörda spenaten eller plantera sallat? Vattna eller rädda paprikorna? Herre gud, jag har inte ens täckt över mina kålplantor!
Men jag är jätteglad över att ha trädgården som ett litet vattenhål. När jag rusar ut i sovtröjan tio minuter över sju och stjäl några minuter för att rensa bönlandet medan resten av familjen äter frukost gör jag hoppsasteg och tankar energi i några minuter. Vad fint det är! Det luktar så gott! Och jag äter en sparris. Ibland skiter jag i att göra nytta och bara sitter och glor på nåt. Ha, ha, vad skönt det är!
Fast oftast blir det mest att jag kutar ut med liten i famn för att hämta nåt till maten...
Läs också gärna:
Är ni hemma jämt?
Delad hemmatid är bra för vår familj
Jag kan odla mat!
Jag är sen med i princip allt i trädgården, utom tunnelväxthuset för där kunde jag odla innan Loa föddes och har hunnit förbereda allt kanonbra. På friland ligger jag efter med sådder, utplantering, täckning, gödning, rensning och finlir. Egentligen är det bara min egen föreställning om hur saker och ting ska vara som jag brottas med. Det är ju fortfarande bara maj och det är gott om tid till allting. Dessutom vet jag att i takt med att en del jobb betas av frigörs tid till annat - i sinom tid blir det mat på bordet från friland med.
Är jag trött? Ja, som fan. Därför väljer jag att göra bara roliga saker framför de nödvändiga ibland. Som att plantera kiwibuskarna till barnen istället för att så de förbenade sommarmorötterna som ännu inte kommit i jorden. Snart så. I och för sig har vi sommarmorötter i en hel bädd i tunneln, men inte så länge till. Treåringen har hittat dem nu...
Även om allt går lite på halvfart hinner jag med massor. Jag prioriterar. Du kanske har märkt att jag inte är lika snabb med att svara på mess och kommentarer till exempel? Minst en gång per vecka är mitt mål, annars hinner jag inte ta hand om mig själv. Hoppas du förstår.
Min plan att göra något litet trädgårdsarbete varje dag är fortfarande en bra plan. Många bäckar små... Inte för att allt blir gjort så fint just nu, men ett halvfärdigt jobb är ändå en bit på väg och visst är det så att en stilig trädgård inte alltid är den som smakar bäst? Däremot var det ett sådär bra beslut att skippa försådderna och tänka att jag istället satsar på att direktså. Jag hinner ju inte så! Hade varit enklare att grabba en planta och gräva ner. Men det vet jag till en annan gång.
Jag vet att det är flera av Skillnadens följare som också odlar med små bebisar i år. Och en hel drös som av andra anledningar jobbar långsamt. Hur gör du för att hinna med? För att orka med? Vad har du för knep för att få saker och ting gjorda?
Jag har ett gäng tips liggandes inför ett annat inlägg om genvägar i odlingen nu när jag odlar med liten bebis. Hoppas snart få det klart så du kan norpa några av de idéerna.
Pepp, pepp!
/Sara Bäckmo
29. maj 2016
Jag har en treåring sedan tifigare mem det är första året för mig med odling och bebis på ingång, 6 dgr kvar. Redan nu är det tungt med magen, men det blir ett helt annat äventyr med en liten ☺
Min bebis är lite större och trädgården betydligt mindre men bästa knepet är att hänga henne på ryggen i sjal och pyssla lite. Sen är det som det är att vara hemma med bebis tycker jag. Ibland hinner man mycket och ibland inget alls 🙂
Ingen bebis men har ändå inte hunnit med/orkat det där med direktsådd...
Tog helt enkelt och köpte några färdiga plantor!
Ibland får man gena! 🙂
Jag har börjat med något som jag har för mig att du skrev, håller på med något minst tjugo minuter om dagen som jag mår bra av (är hemma med tredje barnet nu) så just nu slåss stickning och odling med varandra. Här är det så dåligt väder också så jag vågar inte plantera ut...
Pepp pepp till dig! Du ror nog detta i land. När du har tid får du gärna svara på en fråga om ruccola. Jag älskar det, men har svårt att få till det. I år har jag förodlat en kruka i fönstret som sedan ca 3 veckor sitter i landet och nu har jag två nya krukor på gång i köksfönstret sedan någon vecka. Men de som sitter landet växer så dåligt och får bladloppor. Har prövat att direktsått på hösten någon gång. Men får liksom ingen fart på den. Tips mvh Ulrica
Rucola är knivig att förså, tycker jag. Det lyckas jag aldrig med. Bäst blir min om jag sår tidigt på våren och i början av hösten. Det finns inlägg om rucola på bloggen, sök och läs gärna. /Sara
Men alla mödrar; det allra viktigaste är barnen! De kan inte vänta. Spenaten kan man odla ett annat år. Sitta och glo en gång om dagen är en lisa för själen. Ta väl hand om dig Sara.
Min morsdagpresent var en heldag i trädgården! Mannen tog hand om 1,5 åringen och en-månadsbebisen. Tonårssonen lagade mat, klippte gräset och gick ut med hunden. Bästa presenten. Ammade när det var dags och sedan egentid!
Tonårsbarn som hjälper till är vår stora räddning. Dom små sakerna som plocka ur diskmaskinen, gå ut med hunden etc. Dock svårt att skaffa sig en tonåring om man inte har en sedan innan.
Men det är grymt svårt att sänka ribban med något man brinner för och tycker är så rackarns roligt. Jag ser fram emot tips!
Jag testar att täckodla lite i år, men får se hur det går med all mina sniglar. Hoppas det kan spara lite tid!
Ha, ha! Skrattar gott åt meningen: Dock svårt att skaffa sig en tonåring om man inte har en sedan innan.
Jag önskar mig alltid en heldag i trädgården med full markservice inne när jag fyller år. En av årets höjdpunkter! /Sara
Tack för pepp!
Jag väntar vårt andra barn i juli. Svårast tycker jag är att reda ut vad jag "måste göra" och vilket som ger mig mest energi - att följa planen eller att göra något som är kul i stunden. Och att jag inte kan göra tunga grejer utan måste be om hjälp pga ont i rygg och annat.
Jag har bebis i sjal. Mitt tredje barn bärs mest jämt av mamma eller pappa. Vi turas om och kan samtidigt göra vissa saker i trädgården. Sen är det viktigt för mig att stanna upp och tänka att bebis är bara liten en gång. Trädgården finns kvar. Lycka till ?
Ja Lynn, så tänker jag med. Vill inte missa en sekund. Och bärsjal är fantastiskt. Har burit alla mina länge och det är underbart att kunna böja ner huvudet och känna doften av det lilla huvudet och höra andetagen. /Sara
Jag förlorade min man i början på året...det var mest han som drev projekt Trädgård...även om det var ett gemensamt intresse. .men det krockade alltid med mina körers vårkonserter och man orkar inte ge järnet på alla ställen.
Som en tribute till honom har båda ungarna satt igång att odla i år...och lyckas riktigt bra. De njuter av glädjen att kunna odla i egen täppa o på balkong.
Jag har förstått att jag omöjligtvis inte kan mäkta med att åstadkomma det han gjort...men för i år ska jag iaf försöka behålla det vi haft..och se till att bevara den inför nästa säsong. Det får bli prio ett. Lyckas jag få till lite grönsaker också så blir det bonus. Så måste det få bli...i år. Det är ett jättefint sätt att klara sorgen också...att röja med kroppen i trädgården. Njuta av fågelsången...vindens sus och se hur allt växer...där finns han också med mig...och är nog också nöjd med att trädgården inte förfaller iaf ?
Vad fint du skriver. Jag blir rörd! Det måste betyda mycket för dig att se barnen ta sig an odlingen, tänker att de på något sätt möter och minns sin pappa genom den. Och du din man. Hoppas ni får en fin sommar. Hälsningar Sara
I en allt snabbare värld så ska man hinna både det ena och det andra.....och arbetar man inom sociala medier så går tiden ännu snabbare....är man inte på hugget här och nu så riskerar man sitt uppehälle. Men vi som odlar vet att var sak har sin tid....så Sara njut av tiden med den lille.....den tiden kommer inte tillbaks. Vi väntar så gärna på dina inlägg. Det finns så mycket inspiration att ta till sig bland dina "gamla" inlägg så vi skulle gott klara oss ett bra tag framöver.
Om det inte skulle fungera finns mat i affären. I år. Nästa år nya tag. Jag tror på sjal annars, och när bebisen kan sitta, sitta i vagnen och titta på eller på en filt. Hur gjorde de förr? Jag tror att du och vi alla kan hitta massor med nyttiga och bra förslag hos våra äldre pensionärer som till exempel minns sina föräldrar. Ett svar jag vet att vi skulle få var att andra hjälpte till. Be om hjälp, från familj, vänner och grannar, bekanta osv.
Låt besökarna rensa en rad.
Lycka till.
Jag har min 2 månaders dotter i vagnen brevid landet på förmiddagen under sovdtunder. Då kan jag få en timme i taget. På eftermiddagar då hon är vaken mer sitter hon i babysittern och jag försår och planterar om. På kvällen efter sju om jag orkar så går jag ut och petar ner något av de som jag försått sen tidigare. Tvätthögen är gigantisk men det gör inget. Att få se sin dotter äta sina första smakportioner av egensådd mat kommer kännas riktigt bra. Och tack vare ditt tips om förgro potatisen så klarar den sig bra mot mördarsniglarna. Tack för all inspiration!!!
Med en tvåmånaders som vill ha konstant kroppskontakt står vagnen oanvänd men bärsjalen är på nästan dygnets alla timmar. Jag hann förodla det mesta och täckodlar nu i höga byggda bäddar. Behöver inte böja mig så djupt och ogräset frodas inte så farligt. Men jag kan säga att jag mest lullar runt, njuter av dofter och det gröna och har bara kunnat skörda lite smått än så länge. Men det är skönt, årets mål är bara att bli självförsörjande på squash (frysa in) och så vitlök som alltid är målet. De verkar växa på fint!
Lilltösen hon njuter med mig och ibland får jag tvätta bort lite jord från hennes hjässa när vi lullat färdigt.
Vad härligt det låter Malou! Är precis själv i det läget nu, bara sjal som gäller eller möjligen att ligga i famnen tätt emot, nära, nära. Försöker göra det jag kan och tänker att det kommer en ny vår sen. /Sara
Sara du är min stora inspiratör just nu! Hittade hit för en vecka sen o har legat i o tittat på dina väldigt fina filmsnuttar o läst inlägg o förundrats över dig o ditt tålamod o hängivenheten i ditt arbete med odlingarna! Min man undrar vart jag tagit vägen sista veckan ?. Har fått så rasande mycket energi för min egen trädgård o känner mig så lycklig o tacksam för alla dina fantastiska goda råd, tips o idéer.
Tack tack tack! Bästa kramen till dig, hela familjen o varenda frö o planta i trädgården ?
Tack, den här texten behövde jag läsa. har en odlingslott 4 km hemifrån, och just nu är jag jättestressad över att fredagskvällens jobb inte gick enligt planerna (bland annat för att det tog mycket längre tid än väntat att sätta upp stängsel som ska hålla hararna på utsidan av bön- och ärtlandet). Cyklade hem tårögt stressad över att de sista fröna (squash sort 2 och brytbönor samt ringblommor, solros och diverse sommarblommor) fortfarande inte kommit i jorden och att jag inte visste när jag hinner cykla ut dit igen. Odlande är en stor glädje och fascination, men den här tiden på året gäller det att ha lite is i magen och komma ihåg att livshanken inte hänger på att vi lyckas med alla skördar i år.
För första gången på många år så känner jag ingen stress over sådd och rensning.
Det är bara så skönt att ta en dag i taget. Jag har sått lite av allt och äter sallad från växthuset varje dag.
Täckodlingen har börjat växa fram och jag har en förväntansfull odlingstid framför mig. Jag ska odla ända till jul. 🙂 Mitt nya odlingsliv. Tack Sara 🙂
Mina tankar och böner går till er alla som skrivit inlägg här! Speciellt till di Agneta som är i sorg!!
Jag har inga egna barn, men beundrar er entusiasm, iderikedom och styrka!
Fortsätt! Ni gör underbara arbeten med era barn och odlingar!
Så härligt att läsa om föräldrar som prioriterar barnen och låter disken stå!
Kram till er alla!
Jag har ingen bebis eller små barn som tar min tid. Men med två företag som kräver närvaro kan det ändå bli tajt ibland. Jag tar 10 minuter här och en kvart där när tillfället ges under dagen.
Och faktiskt så blir det en hel del gjort.
Njut av era små barn för den tiden går alldeles för fort. Jättekram ? ?
Med tre små barn är tiden knapp. Men det krävs också energipåfyllnad! Det får jag i trädgården, de gånger jag lyckas hitta lite tid. Men oftast gör jag då liiite för mycket och blir lite för trött...men i det långa loppet så tror jag att både jag och mina barn vinner på en glad mamma och en fin trädgård 😉
Två små barn (3,5 år och 1,5 år), studerar på heltid, arbetar extra på kvällar och helger, har en man som reser i arbetet vissa veckor och ingen familj i närheten som kan avlasta...
Vi odlar ändå på en allt större del av vår tomt för varje år som går, 25 kvm är vi uppe i nu 🙂 Jag följer ditt råd; en liten stund här och där, även om det inte blir varje dag.
Och jag gör det utan krav på prestation! Jag petar ner frön när jag hinner (höstpotatisen, löken, morötterna, palsternacka och rödbetornas frön kom i jorden igår...), vattnar när jag kommer ihåg och rensar ogräs när jag går förbi och har en hand ledig. Allt med tanken att "det som överlever min hårdhänta behandling passar ypperligt i vår trädgård, det andra får vara till en framtid när jag har mer tid".
Tack för all inspiration till att våga prova!